Happy Happy

Snacka om att man blir nervös vid OS-tittande. Givetvis när det gäller sverige, vilket det precis gjorde. Tjejerna skötte sig bra på skidorna, men tävlingsmänniska som man är så blir man ändå lite besviken när tyskjävlarna går om. OOOOuuuu som armhåret reste på sig vid slutspurten.

Nu till något helt annat: Jag har ju precis börjat träna kickboxning, efter ett års uppehåll pga personliga skäl och skador. har tidigare tränat något som heter Swrdish combat, vilket är en relativt ny kampsport, där man tagit dom bästa teknikerna från dom stora kamsporterna, och gjort till en go mix. Men jag kände att den där mixen inte riktigt var min grej. jag märkte själv att jag gärna tränade mer och hårdare, dom gångerna jag visste att det skulle vara stående, och inte mattkamp. Bara att hålla på att ta sig up och ner för mattan, tog hårt på mina gamla gymnastknän, så näääääjje. Men...eftersom jag älskar kampsport, så tänkte jag att jag minsann skulle våga mig ut till Ängelholms Kickboxningsklubb, för det är ju just sparkar och slag som jag gillar bäst :) Gick där ett par månader, men drog upp en gammal muskelbristning i låret, som inte ville läka så bra som jag ville. Så min totala träningstid den terminen kom väl upp till ca 2 månader. Muskelbristning, 83-åriga knän, och  med en familjemedlem som blev svårt sjuk, det tog liksom lusten ur mig, så jag uteblev från träningen i ett år. Nu började jag igen efter nyår, och har försökt träna så mycket som möjligt. Hjälper dessutom oerhört mycket när andra människor peppar en, pga av att dom har sett att det finns potential, och dessutom rekomenderat en till högre makter hehe :) Nämner inga namn, men tack.

Så till idag då...Tränaren tog ut mig för att köra sparring efter min träning, mot honom själv, och tre andra killar. efter det, så sa han att jag ska upp till den andra gruppen dvs tävlingsgruppen :) Så jävla glad blev jag, kunde dock inte visa mig egentlige glädje, för då hade han nog taigt tillbaka sitt beslut omedelbart. Tänk er själva: en svettig, lite plöfsig padda skuttar runder med tandskydd och utsmetad maskara på kinderna, och skriker JAAAAAAAAAA!!!!! Flåsade samtidigt som en oxe, så den synen hade han nog inte velat se. min spegelbild höll faktiskt för ögonen denna gången, därför kände jag att jag skulle hålla mig lugn och fin.Men gla e jag iaf :)
Nu är det därmed hårdträning som gäller, måste nämligen bli lättare på fötterna,  känner jag själv att min vikt inte är riktigt nice. Men, med lite vilja så.

Nä, nu kallar "the bing" (sängen, bingen, lofta-kojan, bomullshålet, fjärilspuppan .m.m.)

vi ses, o glöm inte kaaaagan