Jag råkar trampa på en precis planterad, nyfödd liten planta, och eftersom jag själv inte märker det, så står jag givetvis kvar och gräver förtvivlat ett nytt hål, åt en större kaxigare plante-fan. Jag sliter som ett djur.....
Harkeltanten (alias handle-tosingen) säger då: Eeeehh...Marie-Louise...du.......du.....då säger jag lugnt, utan att överhuvudtaget reflektera över vad det är hon jiddrar om:
- Nä..det blir bra......
hallå?? vad exakt är det som blir bra? det var väl ungefär vad handle-tosingen också tänkte. Där stod jag och trampade ner en stackars nyplanterad ollon-planta, och utan att veta vad käringen snackade om så säger ja NÄ....det blir bra?? Jaja...det var riktigt roligt när denna lilla showen tog plats, och direkt efter att jag sagt vad jag sagt, så utbrast jag i skratt över min egen dumdristighet.
Detta...skulle jag givetvis försöka återberätta för homosapien-sambon i tron om att han skulle tycka det var roligt....jodå så atte.....
Det började med att jag av blotta tanken på vårt kommentarutbyte vid plant-mordet, skrattade som ett framavlat marsvin. Tårarna sprutade, och jag hade inte ens börjat prata. Homosapien-sambon satt i högersoffan med förvänansfulla ögon och ett leende som avslöjade att det här...det var ungefär lika spännande som ´själva tomten på julafton. Jag fick mellan skrattsalvorna fram några få pipiga ord, och när jag tillsist kom till själva höjdpunkten...dvs Nä...det blir bra...... Ja då hade sambons förväntansfulla uttryck och hans glittrande leende förvandlats till ett konstigt ihopaskrynklat ansikte som såg på mig med djup oro.
Okej....sa sambon lite besviket, - det var det säkert...
Ja, nä.....om man skulle gå o dra något gammalt över sig.....och då menar jag inte homosapien-sambon, utan min kökslampa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar