Hyllning till kepsen..

jag har många gånger fått frågan om varför jag så ofta använder keps.... använder den som regel inte så ofta på fritiden, utan oftast på jobb. Då ska jag be o få tala om att jag faktiskt känner mig trygg när jag har keps på mig! Man får liksom någon slags närhet hela tiden, oavsett om den kommer ifrån ett dött ting. Men den är där...den håller mig varm, den skyddar mig från vind och regn...och även från att synas om jag någon dag känner att jag vill vara i min egen värld. Då drar jag ner den extra långt ner på hodet och hoppas och tror att ingen ser mig. Kommer någon fram och ska prata..så ignorerar jag dom och låtsas visslande som att jag varken ser eller hör...  Vem, vad , va??  Man kan även peka på kepsen och på det sättet påtala att HALLÅ...ser du inte att jag har keps eller?? Jag kan inte prata då!! Men det tror jag inte att lika många hade förstått lika tydligt som ignoreringstaktiken....
Sen är det även ett perfekt alternativ när man har dåliga hårdagar..vilket infaller  365 dagar om året...eller var det 384...känns så. Då slänger man bara på hatten på morgonen, spenderar dagen med huvudvärk (för det får jag faktiskt fota av min käpa), och INGEN.. vet vilket fruktansvärt mög-rufs som lurar under. Det gäller dock att under dagen försöka att ha kepsen på heeeeela tiden, för om man med jämna mellanrum väljer att ta av den för att lufta litta...ja då händer det att odjuret där under får fnatt och att ha keps på ett fnattrigt odjur...ja det är ingen höjdare. man får liksom inte den riktigt på plats. You know what I mean aaigth? Jag hyllar alltså kepsen idag... Amen