Kanske inte idag, kanske inte i morgon, men så småningom..

Idag var en sån där morgon då man vaknar och känner att - Näää..e det lönt att gå upp? Har jag något överhuvud taget att se fram emot, vara glad över...eller ens tänka på?  Tog på mig varma kläder och tog med mig vargen ner till havet för att gå en långpromenad. Då kändes det som jag att jag vaknade en gång till. Gick i min ensamhet och funderade, tänkte på en massa minnen av Pappa. Låter kanske märkligt, men en väldigt klok person sa till mig för ett tag sen, att trots att min pappa gick bort för ett par år sedan, så pratar jag med honom i princip var dag, och föreställer mig hur han hade varit, eller sagt i situationer som jag stöter på i vardagen. Precis så gör jag också nu, när jag känner att jag saknar honom så mycket så det känns som att jag ska gå sönder inombords. Då pratar jag med honom, ber honom om råd, berättar för honom hur mycket det betydde att han var min pappa. Även om jag inte får något svar, så känner jag att han finns med mig i allt jag gör. Vissa dagar räcker det inte att tänka så, för vissa dagar tar saknaden av honom över helt, och då är det bara att prata, och gråta ut som gäller. Då spelar det ingen roll att jag känner att han finns med mig, för då tänker jag bara på allt HAN kommer missa, allt HAN borde  fått vara med om. Det går med andra ord upp och ner, och det kommer det nog att göra under en väldigt lång tid skulle jag tro.
Men morgonen blev som sagt bättre, och jag började tänka på  saker som jag skulle vilja göra i vår och till sommaren. Tänkte på hur mycket jag vill mysa med min familj, umgås med dom människorna som betyder allt för mig, och då tänkte jag för mig själv: Klart som fan att jag har något att stiga ur sängen för på morgonen. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, jag vet hur jag VILL leva och tänka, men ibland tar hopplösheten och uppgivenheten över en stund innan man hunnit gnugga ögonen och faktiskt vakna på riktigt.  Finns ingen bättre känsla än att känna: Allt kommer fixa sig, jag klarar allt! Kanske inte idag, kanske inte i morgon, men så småningom..