Om du blir någon annan, då fattas du..

För att inte bara prata om cancer, så vill jag belysa ett annat ämne.. :)




" TIO personer BRYR SIG OM dig, och Uppskattar dig för den du är. EN person LÅTSAS BRY SIG OM dig, och vill ändra på den du är. Du lyssnar med tårar, på denna EN som får ditt hjärta att slå.. Men ibland är
det bättre att låta hjärtat vila, och låta denna LÅTSAS BRY SIG OM... Gå.."  /M-L



Varför låter man ofta sig påverkas av vad EN person tycker och tänker om dig? Det kan vara en vän, en pojkvän, flickvän, förälder, arbetskamrat, chef… Ibland är det inte ens någon som känner dig, utan som tror sig veta vem du är. Men Ofta är det någon i din närhet, vars åsikter du värderar högt.


Som jag skriver i texten ovan, så räcker det att just denna person belyser, eller till och med hittar på dåliga sidor hos dig, för att du ska känna dig tillräckligt nertryckt för att ändra på dig. Detta trots att alla andra i din omgivning älskar dig, värdesätter dig och vem du är utan att kräva eller vilja att du ska bli någon annan.

Men hur kommer det sig..? Varför suger man åt sig det negativa som en svamp och låter den bli dyngsur och tung, men låter komplimanger och folks uppskattning av dig rinna av dig utan att ens lämna spår??

Om en av hundra tycker du består av mer fel än rätt, då är det oftast inte så, och då är det viktigt att inte låta denna person plocka ner dig i bitar, till ett pussel, och sen gömma vissa bitar som tillsist gör att du aldrig kan bli komplett. Du kommer inte vara hel, och hittar kanske inte dom försvunna bitarna på väldigt länge. Vissa hittar dom aldrig.

Människor som gör så mot andra, är nog inte ens medvetna om sitt sätt, och förstår inte att dom stjälper istället för hjälper.. Det är något dom gör för att dom inte riktigt trivs med sig själva, och ända sättet att över huvud taget må hyfsat bra, är att få andra att må ännu sämre.

Det finns människor som varit starka och haft väldigt bra självinsikt , men låtit fel person träda in i sitt liv under en period då allt redan varit ostabilt . Man kanske inte tänker klart just vid det tillfället. Jag tänker på hur ofta man läser i veckotidningar hit och dit, om män och kvinnor som aldrig trodde att dom skulle låta sig varken bli verbalt eller fysiskt misshandlade. Helt plötsligt såg dom på sina egna liv, utanför fönstret och tänkte: E det jag??
Detsamma gäller ju barn och ungdomar som påverkas av mobbning av kamrater, okompetenta lärare och ledargestalter inom idrott och andra fritidsaktiviteter. Alla genomgår olika faser i sina liv, obekymrade, ostabila, lyckliga, fruktansvärda, osäkra, underbara osv… Man växer och förändras, förhoppningsvis till någon som man själv och många andra är stolt över. Ibland älskar man kanske inte sig själv, men om du själv vet vem du är, och är stolt och nöjd med det, låt då aldrig någon som inte älskar sig själv, övertala dig att du ska bli någon annan. Om du blir någon annan, då fattas du..