You never know what the future holds!

 Ibland  känns allt så otroligt bra..  Man möter människor som man inspireras av, som får dig att känna att du är värd så mycket mer än du själv trott. Man sätter upp mål som man knappt kan vänta på att få börja sträva efter.  Solen tittar fram, man upptäcker att en en alldeles egen liten varelse flyger runder på rosa moln i din mage..  en fjäril?! Var kom den ifrån? Under en väldigt lång tid kände jag bara en stor klump i magen, en klump som bara var där och skavde, tyngde ner mig. Jag känner den fortfarande varje dag, den är där, men att det även börjat flaxa runder färgglada sagofilurer brevid klumpen ..känns hoppfullt och inspirerande!
Man kan aldrig veta vad som komma skall, eller hur man hanterar situationer som inte funnits ens i dina drömmar eller mardrömmar. Varje dag är ett nytt äventyr, och hur mycket man än skulle vilja styra över framtiden och det förflutna så går det inte. Man kan göra upp planer, sätta upp mål - Dit ska jag, och inget ska komma emellan! Go for it, Du har inget att förlora!  Men det jag så ofta försöker få människor runtomkring mig  att reflektera över, är att du kan planera minutiöst hur ditt liv ska bli, och det kan mycket väl hända att det faktiskt blir precis som du tänkt. Fan vad skönt isåfall. MEN.. det kan också hända att något eller någon dyker upp i ditt liv och vänder upp och ner på det, negativt som positivt. -
Jag planerade att vara gift tills jag dog, men något oförklarigt hände, och allt förändrades.
Jag förväntade mig att min pappa skulle finnas i mitt liv i minst tjugo år till. Han skulle få uppleva att få barnbarn som han så oftade pratade om, men något hände  ...  han blev sjuk. ...och dog ifrån oss. Vad hände? Planen förändrades drastiskt, någon rev sönder pappret där det stod hur allt skulle bli.
Att sova, äta, fokusera, vara social.. ja allt sånt som man gör utan att tänka sig för i vanliga fall, som vi alla tar för givet  ..blev något som jag fick kämpa med för att upprätthålla. Att jag skulle skilja mig, att min farbror skulle dö en månad innan min pappa dog, stod inte i handboken, och hur fan gör man då? Jo man tar en dag i taget  . .andas... gråt, skrik, bli förbannad, prata, krama och försök tänk på allt som du har i ditt liv, alla som finns där, och lägg desto mer fokus på det. Om det dyker upp nya saker, eller människor som gör att du känner att en ny plan kanske inte är helt omöjlig inom sinom tid.... anamma då dom sakerna/människorna. Stäng inte dörren för nya utmaningar innan du ens hunnit titta genom titthålet. Utan håll den öppen...kanske på glänt..men så att du iaf kan få se en glimt av det som finns bakom. Det kan vara den sämsta jävla dörren du någonsin stött på, som går i baklås och klämmer sönder alla dina fingrar på köpet. Men det kan också vara precis den dörr du letat efter, eller behöver.  Om det sen är en ny ovän/vän, ett nytt tråkigt jobb/bästa någonsin, eller den som slår sönder ditt hjärta/eller den som lagar ditt hjärta med en bit av sitt eget   ....bakom dörren,  ja det vet du  inte om du slår igen den, reglar för den och går och gömmer dig i trapphuset... 
 Gör upp planer, dröm dig bort, men håll alltid ett kapitel i din bok blankt.. . you never know what the future holds! <3