Ge inte upp er egen lycka av rädsla att misslyckas..

har tänkt mycket på det där med sorg och saknad dom sista dagarna som ni märkt..   Så otroligt tacksam över att många av er bemödade er med att ge mig  hjälpande ord.  Det värmer!                                                                                                        
Det dom flesta säger, är att sorgen bli lättare... Men att saknaden finns kvar. Jag kan bara inte förstå skillnaden än..  Sorgen över pappas sjukdom och bortgång är baserad på saknaden .. Han är inte här längre.. Jag kan inte prata med honom, berätta om viktiga saker som jag vet hade gjort honom stolt. Men även allt det där andra vardagliga... -Han sa det, hon gjorde så..  Som dom flesta kanske vet så jobbade jag och min pappa tillsammans i över sex år..  Och träffades därför exakt varje dag.  Hur ska sorgen över att aldrig någonsin få träffa honom igen bli lättare? jag förstår verkligen inte det.                
 julen..... jag fasar inför den. Den kommer vara en ständig påminnelse om att inget var som det skulle den helgen. Julaftonmorgon blev han medvetslös, men kämpade med oss hela dagen för att kunna vakna en sista gång och på något sätt ta farväl. På Juldagen tog hans tre år långa kamp slut..  jag vet att pappa visste hur mycket julen betydde för mig.. Ända sen jag var liten, så innerst inne vill jag fira den precis som vanligt. Men han kommer inte finnas där.. För första gången på 28 år.. kommer han inte att vara där. Inget kommer att vara som vanligt.  
  Jag är, tro det eller ej en väldigt positiv person, och väljer så ofta jag bara kan att försöka se det positiva i det som känns hopplöst, men jävlar vad det är svårt vissa perioder.                                  

Som närstående till någon som fått lämna livet trots den största viljan att få finnas kvar... Så vill jag så ofta jag bara kan uppmana er till att ta vara på livet, skjut inte upp saker som ni drömmer om att göra.  Tro aldrig att ni kan visa era nära och kära hur mycket ni älskar dom för mycket.  Man kan inte älska för mycket... Ge inte  upp er egen lycka av rädsla för att misslyckas.. då kanske ni går miste om något...eller ännu viktigare någon, som gör er hela.